21st January 2024 – A new year and new challenges.
Last year was tough for me, and I had to face things I’d never dealt with before. Liam and I broke up in April, and around the same time, I moved out. I ended up renting a tiny, overpriced apartment in the city—right next to the train tracks. I went from listening to birdsong every day to the clatter of passing trains… But moving out was necessary.

Since then, things between us have just been… awful. We’ve had to involve lawyers because I’m entitled to part of our assets, but nothing is in my name (like the house), so it’s been messy and pretty awkward. I think it was in November that Liam and I were finally able to have civil conversations. No fights, no drama. So it’s been a relief to reach a more neutral place.

2023 wasn’t all bad. Sure, it was the hardest year for me mentally—ever—but I’ve gotten to know myself again, and I haven’t actually been alone. People in my life have stepped up and truly shown that they’re there for me, and I’m incredibly grateful for that. Sadly, some people I thought would be there weren’t.

For a long time, I felt like crying constantly. I felt small, like I couldn’t do anything. I often felt worthless and spent countless hours sitting in that apartment, crying—sometimes with a dose of panic attacks. But now, I feel like myself again. I feel in control.

I’m moving out of Wellington in a week to live in a small cottage that’s relatively “out in the countryside.” It’s a 10-minute drive to two different train stations, and just 5 minutes to the town centre. I’m really excited about this year! It’s going to be good. And I’ve promised myself to start writing here again. I love looking back at what I’ve done over the years, and this blog is perfect for that.

Me – 1 January 2024

Svenska:
Den 21a januari 2024 – nytt år och nya utmaningar. Förra året var tufft för mig och jag behövde tackla saker jag aldrig behövt förut. Jag och Liam gjorde slut i april förra året och i samma veva flyttade jag ut. Jag hyrde en överprissat liten lägenhet i stan, precis brevid tåglinjen, Jag gick från att lyssna på fåglarna sjunga varje dag till att höra rassnlande tåg… Men det behövdes – att jag flyttade ut. Sedan dess har det bara varit.. hemskt mellan oss. Vi har behövt involvera advokater då jag har rätt till våra tillgångar men ingenting är i mitt namn (huset till exempel) så det har blivit bökigt och ganska så stelt mellan oss. Det var i november tror jag som Liam och jag kunde ha civila konversationer med varandra. Inga bråk, inget tjafs. Så det var skönt att vi har kommit till ett mer neutralt ställe. 

2023 var inte bara dåligt. Visst, det var det tuffaste året för mig mentalt någonsin men jag har lärt känna mig själv igen och jag har faktiskt inte varit ensam. Människor i mitt liv har “step up” och verkligen visat att dem är där för mig och det är jag så otroligt tacksam för. Tyvärr har en del personer som man trodde skulle vara där för en som inte var det. 

Det var under en lång tid som jag var nära att gråta hela tiden, jag kände mig liten och att jag inte kunde göra någonting. Kände mig värdelös ganska ofta och spenderade många timmar sittandes i lägenheten och bara grät, ibland med en dos av panikattacker. Nu känner jag dock att jag är mig själv igen och jag känner att jag är i kontroll. Jag ska flytta ut ur Wellington om en vecka och bo i en liten stuga som är relativt “ute på landet”. 10 minuters bilresa från stugan till två olika tågstationer, 5 minuters bilresa till centrum osv. Jag är väldigt taggad på det här året! Det ska bli så bra. Och jag har sagt till mig själv att jag ska börja skriva här igen. Jag tycker om att se tillbaka på vad jag har gjort under åren och den här bloggen är perfekt för det.
Den 21a januari 2024 – nytt år och nya utmaningar. Förra året var tufft för mig och jag behövde tackla saker jag aldrig behövt förut. Jag och Liam gjorde slut i april förra året och i samma veva flyttade jag ut. Jag hyrde en överprissat liten lägenhet i stan, precis brevid tåglinjen, Jag gick från att lyssna på fåglarna sjunga varje dag till att höra rassnlande tåg… Men det behövdes – att jag flyttade ut. Sedan dess har det bara varit.. hemskt mellan oss. Vi har behövt involvera advokater då jag har rätt till våra tillgångar men ingenting är i mitt namn (huset till exempel) så det har blivit bökigt och ganska så stelt mellan oss. Det var i november tror jag som Liam och jag kunde ha civila konversationer med varandra. Inga bråk, inget tjafs. Så det var skönt att vi har kommit till ett mer neutralt ställe. 

2023 var inte bara dåligt. Visst, det var det tuffaste året för mig mentalt någonsin men jag har lärt känna mig själv igen och jag har faktiskt inte varit ensam. Människor i mitt liv har “step up” och verkligen visat att dem är där för mig och det är jag så otroligt tacksam för. Tyvärr har en del personer som man trodde skulle vara där för en som inte var det. 

Det var under en lång tid som jag var nära att gråta hela tiden, jag kände mig liten och att jag inte kunde göra någonting. Kände mig värdelös ganska ofta och spenderade många timmar sittandes i lägenheten och bara grät, ibland med en dos av panikattacker. Nu känner jag dock att jag är mig själv igen och jag känner att jag är i kontroll. Jag ska flytta ut ur Wellington om en vecka och bo i en liten stuga som är relativt “ute på landet”. 10 minuters bilresa från stugan till två olika tågstationer, 5 minuters bilresa till centrum osv. Jag är väldigt taggad på det här året! Det ska bli så bra. Och jag har sagt till mig själv att jag ska börja skriva här igen. Jag tycker om att se tillbaka på vad jag har gjort under åren och den här bloggen är perfekt för det.