Hej igen!
Jag har varit lite MIA – som vanligt. Livet går så fort tycker jag. Veckorna flyger förbi som sekunder. Dagarna spenderas på samma sätt som de flesta gör – vaknar, åker till jobbet, åker hem, kanske går till gymmet, lagar mat, går till sängs och sen dansar samma dans nästa dag. Det låter ganska tråkigt faktiskt när man skriver ned det. Men räkningarna måste betalas, eller hur?
Sedan mitt besök i Johnsonville där vi firade Lucia har jag brottats med influensa, en tripp upp till Auckland för jobb och börjat rida!
Visserligen har jag bara ridit en gång, men jag har i alla fall startat! Första lektionen var nu i torsdag och det var riktigt kul. Det var mer en utvärderingslektion där instruktören kollade hur mycket (läs: lite) jag vet om hur man rider. Hästen jag red på hette Pheoebe och instruktören beskrev henne som en “grumpy, old lady”. Men hästen var väldigt snäll och allt gick bra! Så nu ska jag skriva upp mig på “riktig” ridskola och rida med de andra vuxna. Jag är faktiskt riktigt taggad över det här.
Att pröva något nytt, att göra något utomhus. Jag vet inte om det har något med att göra att jag är nu 31 år gammal och är inte alls vart jag trodde jag skulle vara tio år sedan vid den här åldern. Är det vanligt att känna sig lite “lost” när man är 31? Är det vanligt att pröva nya hobbyer? Oavsett, jag känner allt det där och därav bestämt mig att börja rida.



Leave a reply to En liten livskrivs, kanske – Southern Lights, Northern Soul Cancel reply