Här sitter jag, en söndagsmorgon i mars och känner mig så avslappnad. Helgen har varit avslappnande med inga måsten. Jag har känt mig väldigt trött ett bra tag och jag kunde inte riktigt lista ut varför. Börjar jag bli sjuk? Sover jag inte tillräckligt? Visar sig att ha planer på helgerna som resulterar i att sitta i en bil minst två timmar per dag är väldigt energidrivande.

Jag började februari i Waikawa Beach. Min kompis har precis köpt ett hus där ute, och det tar ungefär 1 timme och 40 minuter att köra dit från mitt hus. Jag sov visserligen där en natt men det blir mycket fram och tillbaka. På vägen hem från Waikawa beach gick jag på bio med två tjejkompisar. Vi såg “Send Help” med Rachel McAdam och Dylan OBrien. Det var en bra film för övrigt. Alltid kul att gå på bio. 🙂

Min kompis som bor i Waikawa är nu också Potatos mamma! Hon adopterade henne av mig för några år sedan och det är en av de bästa besulten jag tagit (och förhoppnigsvis känner min kompis samma sak!). Jag kunde ju inte ta hand om henne längre så det är väldigt skönt att allt gick ju så bra ändå.

Några veckor senare åkte jag på en liten resa. Nämligen till Taumarunui! Hade biljett till “The Forgotten World Adventures”! Man färdas längs en gammal järnväg som började byggas tidigt 1900-tal. 2009 stängdes rälsen ned och inte långt efter började rälsen användas för turism. Det var så coolt – man får verkligen se en annan del av Nya Zeeland och jag fick en härlig påminnelse varför jag älskar att bo här. Det är så otorligt vackert och jag rekommenderar 100% att alla ska besöka Nya Zeeland.

“Bilarna”, redo att ge sig ut!

Vi stannade i en liten, liten små “stad” för lite fika.

Vi stannade mitt i en tunnel och stängde av alla lysen. Det blev så mörkt! Och vi såg glow-worms, något vi inte hade förvänat oss!

Fortsättning följer… 🙂