Ytterligare ett år börjar gå mot sitt slut, och yngre har man inte blivit precis. Jag satt och funderade på om jag tycker att året har varit bra, och det har det nog.. Typ.. Jag har gjort en hel del roliga saker. Hängt med vänner, åkt hem till Sverige lite random sådär, började rida regelbundet och börjat voluntärarbeta. Dessa grejer har varit bra, har fått mig att le och mentalt känna mig OK. Men utöver det? Det saknas något. Jag vill känna att jag har något syfte och jag har besämt mig att saker och ting måste ändras i 2026. Måste bara hitta mod till det…

Men! I alla fall, jag tänkte göra en liten “2025 wrap” som alla appar gör nu för tiden. Kan ju vara kul att se tillbaka på 🙂

Året började med en 6 timmars vandring upp till Powell Hut som ligger ganska nära där jag bor. Stugan ligger 1200 meter över havet. Jag skulle inte nödvändigtvis säga att det var en jättesvår vandring men vi stoppade ändå regelbundet för att hämta andan. Tyvärr var det mulet uppe vid toppen så utsikten var ganska tråkig.

Inte långt efter den här vandring begav jag mig på en till med min kompis Leonie. Det var en kortis, men med riktigt fina utsikter. Vad som var förvånande den här dagen var att på vägen till mötesplatsen med Leonie så såg jag en liten kattunge springa omrking i fälten. “Han är långt hemifrån”, tänkte jag men fortsatte köra då katten försvann in i gräset. Jag berättade om det här för Leonie och sa att jag tänkte åka samma väg på vägen hem och se om katten fortfarande sprang omkring där. Och gissa vad? Det gjorde han! Jag stannade bilen och plockade upp lillen. Det var den minsta kattunge jag någonsin hållit i. Ringde den lokala veterinärkliniken och åkte dit med kattungen på en gång. De sa att de inte kunde ta in honom den kvällen men undrade om jag kunde ha honom över natten. Det kunde jag såklart och kliniken gav mig kattmat och andra grejer katter behöver. Så jag var en kattmamma för en kväll.

Sedan dess har kattungen fått ett hem hos min gamla chef! De har döpt honom Cosmo och jag får ständigt uppdateringar om hur han mår. Jag är så glad över att jag hittade honom. Veterinären trodde sig att han inte hade många dagar kvar att överleva. Han var så uttorkad, hungrig och hade mask i magen. Stackarn. ‘